Finns det någon enskild egenskap som gör att somliga vill bli chefer och andra inte? Det verkar faktiskt så, enligt ny forskning…
Som chef och ledare förväntas det av dig att du ska kunna fatta beslut. Många beslut innebär dessutom en viss grad av osäkerhet – i de flesta fall kan du inte på förhand vara helt säker på att resultatet kommer att bli bra, oavsett hur grundligt du än har förberett dig.
En spridd uppfattning är att ledare skulle ha lättare att leva med denna osäkerhet och alltså vara mer av risktagare än andra. “Lyckan står den djärve bi” eller “Friskt vågat är hälften vunnet” som ordspråken lyder…
Ny forskning från Universitetet i Zürich, Schweiz, ifrågasätter nu denna uppfattning. Resultatet av forskningen publicerades i höstas i den vetenskapliga tidskriften Science och mycket förenklat gick undersökningen till så här:
Forskarna mätte först deltagarnas ledarskapsförmåga, dels genom erkända tester men även genom att ta reda på hur de agerade i verkliga livet, t ex på deras arbeten.
Sedan delades deltagarna in i grupper där var och en fick fatta beslut i olika frågor. Vissa beslut innebar högre risker (och därför större vinster) medans andra beslut var säkrare men med mindre vinster.
Ibland påverkade beslutet bara den enskilda deltagaren och ibland hela gruppen. När besluten påverkade hela gruppen hade deltagarna också möjligheten att avsäga sig besluten och i stället lämna över dessa till resten av gruppen att bestämma.
De slutsatser forskarna fick fram kan sammanfattas ungefär så här:
• Personer med lägre ledarskapspoäng valde oftare att avstå från besluten när dessa även påverkade hela gruppen jämfört med när besluten bara påverkade dem själva.
• Personer med högre ledarskapspoäng valde oftare att själva fatta besluten, oberoende av om det bara handlade om dem själva eller hela gruppen.
• Forskarna tittade också på faktorer som kontrollbehov och riskbenägenhet hos deltagarna men fann där inget samband med deras vilja att fatta beslut och att leda och vara chef.
Många beslut vi tar är alltså förenade med en viss osäkerhet. Om beslutet dessutom påverkar andra ökar den osäkerheten för de flesta av oss och vi känner då lite (eller mycket) olust. Forskarna kallar detta fenomen för responsibility aversion (ungefär motvilja att ta ansvar) och det är detta som är avgörande för om du vill ta på dig en ledarroll eller inte.
Det som skiljer ledare från icke-ledare är alltså inte själva osäkerheten inför beslutet – utan i stället skillnaden i osäkerhet om beslutet bara gäller ”mig själv” eller ”hela gruppen”. Om skillnaden i osäkerhet mellan beslut som rör ”mig själv” och ”hela gruppen” är liten eller ingen alls, följer också en större benägenhet att fatta beslut som rör andra.
Det går givetvis att diskutera om detta enbart är bra eller om det finns avigsidor. Å ena sidan är förmågan att fatta (snabba) beslut en klar fördel för en chef, det ligger liksom i sakens natur. Men å andra sidan kan en viss osäkerhet, eller ska vi kalla det ödmjukhet, också vara bra att ha, det bättrar ju på chansen att söka mer kunskap innan ett avgörande beslut fattas.
Observera att forskningen ovan inte säger något om kvaliteten på besluten. Det finns nämligen också forskning som visar att ju mindre du vet, desto lättare har du att fatta beslut. Eller som Daniel Kahneman, psykolog och nobelpristagare i ekonomi, uttrycker det i sin bok ”Tänka, snabbt och långsamt”:
”Det är lättare att finna ett logiskt mönster i det man vet om man inte vet så mycket”.
